Det finns en sak jag är så otroligt rädd för att jag emellanåt är fånigt försiktig på racern. Försiktig, försiktig, försiktig – allt för att inte krascha.
En gång har jag ramlat ordentligt. Jag var ensam och gjorde en vänstersväng från en liten väg ut på en större. Det var tidig morgon och det som såg ut som fukt på vägen var blankis och jag föll. Det gick bra.
Jag har sett krascher framför mig. Hört dem bakom mig. Fasar för att vara med i en själv – jag vill inte ramla på asfalt.
Men så, igår, var det dags. Frontalkrock med en kvinna på elcykel. Verkligen frontalkrock.
Fia & jag rullade i sakta mak förbi Rosenlund på väg till JCKs damträning. Cykelbanan är rätt hej-kom-och-hjälp där. Den svänger runt busshållplatserna och reklamskyltarna på busshållplatsens sida skymmer sikten. Mitt i allt står en rejäl lyktstolpe. Man har fullt fokus på vart cykelbanan tar vägen och att inte köra in i stolpen efter svängen.
Plötsligt bara smäller det. Jag hinner inte väja, inte bromsa, bara konstatera att det smäller. Jag möter kvinnans blick och hör hur vi far i hop och känner smällarna mot kroppen. Hon låg på marken och det gjorde ont på mig och det var fasansfulla sekunder innan jag visste om hon var okej.
Hon var okej. Hennes cykel okej. Inga skrapsår, inga trasiga damer. Min cykel utan en endaste repa. Lite glapp i styrlagret bara. Mina nya skor gick sönder men foten höll. Jag är lite öm i käkarna, är mörbultad i arm, knä, öm i hela kroppen och har fånigt jätteont i stortån. Elcyklar är tunga och robusta – det känns ordentligt att panga in i en sådan. Foten höll, den är fortfarande lika bra som innan och jag är så himla glad för det. Änglavakt.
Cykelbanor alltså. De som planerar den har aldrig suttit på en cykel eller? Det hade kunnat gå så förbannat illa, tänk om jag kört fort? Det gör jag visserligen ytterst sällan på cykelbanor inne i stan eftersom det är olämpligt – fort kör man på vägbanan, och helst aldrig i stadstrafik.
Det blev inte någon träning igår efter det där. Jag fick skjuts hem och soffmys med kylklamp och ispåse. Snopet!
Inlägget Frontalkrock. Änglavakt. dök först upp på Elna Dahlstrand - cykelblogg.
